Varför är man så jävla dum att man gör saker även fast man vet att man inte borde?
Fötterna blev överbelastade under Lidingöloppet som ni alla vet. Det tog över en vecka innan fötterna började kännas normala igen. I går kändes fötterna riktigt bra så jag var med på idrotten även fast alla (just då mindre underbara) vänner i klassen förbjöd mig att delta. Jag såg ingen anledning att stå över när fötterna kändes bra. Varför skulle jag? Jag visste någonstans långt inne att jag kanske borde vilat någon dag till men när man varit still en vecka när alla i klassen gjort en massa roliga saker lyssnar man inte på sig själv som man borde.
Vi hade bollsport och spelade basket. ALLT kändes bra och jag kunde nästan spela på topp. I en vändning skiter sig allt och foten viker sig och smärtan var kraftig.
La benet i högläge några minuter och funderade på att linda foten. Jag är fullt medveten om att man ska linda direkt vid en vrickning. På en gång! Fattar inte varför inte jag eller någon annan i klassen gjorde det nu när jag tänker efter.
I alla fall.. Efter någon minut klingade värken av och det kändes riktigt bra igen. Så IDIOT som jag är var jag snabbt inne på planen och sprang som en tok.
På kvällen kom svullnaden och ännu mer värk. Lite sent då men jag lindade hårt och tog Voltaren.
Vaknade med en fot som ömmade men som kändes bättre än jag trodde att den skulle göra.
Hoppade över idrottslektionen helt idag och kommer göra det imorgon också.
Nu får det vara nog med dåliga beslut!
Imorgon ska jag iväg och göra något jag velat göra riktigt länge. Hade tänkt vänta till jag kom in på polishögskolan. Det skulle vara ett perfekt tillfälle. Men när jag tänker efter är det nu det ska göras. Varför vänta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar