Pliktverket. Hur var det?

Väntan var hyfsat kort om man jämför men hur länge jag har fått vänta på tidigare tester.
Lite längre än en månad var det men de gick fort.
Jag hade klarat svenskan, och fysen men jag hade det värsta kvar. Pliktverket (eller rekryteringsmyndigheten som det heter nu).
Jag visste inte vad som skulle vara värst. Läkarundersökningen, anlagstestet, psykologen eller intervjun med poliserna.
Det visade sig vara intervjun.

Vår grupp delades in i tre mindre grupper. Min grupp började med anlagstestet. Det började med att man skulle svara på frågor om sig själv. Det var den roliga och lätta delen. När det var klart började helvetet.
80 minuter hade man på sig att göra sex olika tester. Det var bland annat nummerföljder, motsatser, kartongvikande och logiskt tänkande.
Jag glömde kolla vad klockan var när jag började testet så jag hade inte den blekaste om hur lång tid jag hade kvar vilket var riktigt stressande mot slutet. Varje deltest började lätt och avslutade svårt. Ibland riktigt svårt.

När det var klart var det dags för lunch för vår grupp. Inget mer om det.

Psykologen var nästa test. En äldre dam ropade upp mig och vi gick till ett mindre rum. Jag var riktigt nervös men ändå lugn. Nu var det dags. Har hört så mycket om hur det brukar vara så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag hade inte behövt vara ett dugg nervös. Det var riktigt trevligt att sitta där och prata. Det blev mycket prat om min barndom, min familj, vänner och intressen. Det tog lite mer än en timme och jag gick därifrån med en bra känsla i kroppen.

Jag hade intervjun kvar den dagen och jag kände att den inte kunde bli lite bra som psykologen så när det var dags var jag sjukt nervös. Dom började med att presentera sig och sen sa hon (ungefär): Jag har ett papper med en bild på dig och ditt personnummer. Inget mer. Hjälp oss att fylla det med så mycket som möjligt om dig själv. 
Det var riktigt jobbigt. Vad ska man berätta? Hur djupt ska man gå? Vad vill dom veta? Hur ska jag få dom att förstår att jag skulle vara en bra polis?
Jag körde ungefär hela livslinjen. Från när jag var två och flyttade till Jordbro till jag satt där hos dem.
Jag försökte få med alla viktiga delar i mitt liv men det var svårt. Riktigt svårt.
När jag hade berättat min historia kom det jobbiga. Alla frågor! Var jag står i olika frågor. Varför jag vill bli polis och många frågor om hur jag är som person.
Jag svarade ärligt på alla frågor men dom gjorde inte en min ifrån sig så jag har ingen aning om dom gillade svaret eller inte. Jag vet absolut ingenting om hur det gick varken hos psykologen eller poliserna.

Nu måste jag hoppa in i duschen och börja med middagen.

Jag är inte klar än...