Jag hade inte en bra känsla när jag satte mig på lektionen idag.
Vi skulle få tillbaka provet och min mage sa att de hade gått sådär men den hade fel.
På dom frågorna då jag chansade och följde magkänslan istället för att gå på kunskap gick det riktigt bra.
Jag fick full poäng på alla frågor utom den sista då jag fick 2/4 poäng.
Det handlade om fördelning av arv och det är något jag har haft svårt för sen dag ett. Riktig knepigt när det finns barn, särkullbarn och fruar och halvbrorsor.
Man blandar lätt ihop dem.
Jag fick i alla fall 31/33 poäng och jag kan egentligen inte vara annat än nöjd men det är lite surt att jag inte fick full pott. Jag va ju så nära!!
Jimmy, jag har lagt märke till att du sällan är riktigt nöjd förrän du är BÄST, förrän det inte finns nåt att förbättra. Lägg av med det! 31 av 33 rätt är JÄTTEBRA och det finns ingen som helst anledning att inte vara nöjd med det, du hade ju inte fått bättre betyg om du haft fullpott.
SvaraRaderaI antagningen till polisutbildningen är kravet att man ska klara 2 km på 9 min, du behöver inte satsa på 7 min. Klarar du inte det kommer du ju bli sjukt besviken, TROTS att du klarat deras enda krav på 9 min. Det är ju inte så att "snabbast kommer in på utbildningen". Så var bara SJUKT NÖJD om du klarar dig under 9 min, det är liksom deras ENDA krav och det ENDA du behöver fokusera på.
Jag tycker att det är jättebra att ha mål, tror verkligen att det är det bästa sättet att motivera sig på. Men jag tycker det är dumt att sätta upp onödigt höga mål, det finns liksom ingen anledning till det. Jag vet inte vad anledningen till att du hellre vill ha 33 än 31 rätt är, eller att du vill springa på 7 istället för 9. Antar att det handlar om nån sorts självkänsla, att veta att jävlar jag är bättre än bäst? Men som sagt, det finns ingen anledning till det. Försök att lära dig att vara SJUKT nöjd med att klara de krav som ställs upp istället. Man kommer misslyckas så enormt många gånger i livet, och om man alltid ställer upp så vansinnigt höga mål kommer man alltså åka på enormt många smällar. Det kanske låter svårt, men man måste lära sig vara nöjd med det lilla, och till och med att lära sig vara nöjd med ett misslyckande. Annars kommer man gräva ner sig fullständigt och självkänslan gå ner i botten.
Nu blev det här en mindre uppsats, sorry, men jag menar bara väl.
Om jag börjar nerifrån..
SvaraRaderaHur kan man vara nöjd med ett misslyckande? Det går inte.
Ett misslyckande är att misslyckande. Är det något man inte vill är det att misslyckas och skulle man råka göra det ska man inte vara nöjd.
Då kan man lika gärna ge upp.
Anledningen till att jag vill klara det på 7 minuter är för att jag vill vara bland dom bästa.
Sen vet jag inte om det räcker men det men jag tror inte att jag kommer komma under 7 minuter. Det ser jag som omöjligt.
Jag fick inte bäst resultat på högskoleprovet.
Jag har "bara" fem års arbetslivserfarenhet och jag är "bara" 24 år.
Jag har heller ingen direkt utbildning då MGs designinriktigt inte väger så mycket i polisrekryterarens händer.
Det jag måste satsa på då för att komma in är att vara bättre än medel på testerna.
Det är också det enda jag kan påverka då jag inte kan göra mer än att vara den jag är på intervjuerna och tala sanning när jag pratar med psykologen.
Att jag vill ha alla rätt på provet har blivit mer som en sport på något sätt.
Jag satte upp ett mål i början på MVG som slutbetyg och jag vill inte att läraren ska tveka på betyget så det är bäst att få alla rätt.
Det kanske är för att öka egot men det vet jag inte. Möjligt.
Det är inte så att jag gräver ner mig när jag inte får alla rätt. Jag är nöjd men inte så nöjd jag kunde varit.
Får jag däremot inte MVG i slutbetyg kommer jag nog gräva ner mig.
Det skulle vara ett stort misslyckande.
Okej, då förstår jag lite mer. Är det så att dom tittar på VILKEN tid man sprang på? Jag trodde det var mer "spring under 9 min, resten skiter vi i" :P Eller tar dom hänsyn liksom till HUR stark du är, jag vet inte vad det är man ska göra för tester, men typ om det är bänkpress, tar dom hänsyn då till om du "ser ut att klara mycket mer" när du gjort det dom har som krav? Är det så, att de tittar på specifika fall och tar hänsyn till det så förstår jag VERKLIGEN att man vill vara så bra man bara kan! Särskilt med tanke på det du sa att dina övriga förutsättningar med högskoleprov, arbetslivserfarenhet osv.
SvaraRaderaDet jag menade var liksom att om det bara är för att "impa" du vill klara under 7 min, och du ÄNDÅ kommer hamna i gruppen med "alla som klarade under 9 min" så känns det onödigt att pressa sig så hårt :)
Angående att vara nöjd med ett misslyckande så menar jag förstås inte att man ska fira och köpa hem tårta och bara "wohoooo jag misslyckades!". Jag menade bara att man kanske måste lära sig att acceptera ett misslyckande, att liksom "fine, det gick inte så bra det här, men det berodde på det här och det här och nu har jag lärt mig vad jag kan göra bättre. Move on!"
Istället för att liksom "helvetes jävla piss vad kass jag är..."
Om du förstår vad jag menar...:)
Sent svar.
SvaraRaderaDom kollar resultatet. Så springer man snabbast är man bäst.
Men så ser dom ju till "helheten" när dom plockar ut dom "bäst lämpade".