Man okar alltid mer än man tror. När man är totalt slutkörd har man mycket mer att ge. Konstigt och galet men så är det. Allt sitter i huvudet. Antingen lyssnar man på kroppen och lägger av när det är som jobbigast eller så tittat man långt fram mot slutet och ger sig fan på att ta sig tid. Det är möjligt. Alltid!
Alla dagar kanske man inte orkar titta framåt utan man ger upp och lägger av. Det får man göra.
Men det är när man alltid gör det som det blir farligt. Då står man och stampar på samma ställe.
Men måste pressa kroppen mer än förra gången hela tiden för att komma framåt. Det räcker med pyttelite.
Några sekunder när det gäller löpning och och en repetition till eller ett halvkilo mer när det gäller styrketräning.
Det finns alltid mer att göra. Mer att jobba på!
Man måste springa ända in i mål. Sakta ner när man gått övermållinjen och inte börja bromsa meter före linjen.
Man går ut till hundra procent. Och sen... sen ökar man bara!!
NU när du är en superbloggare så tycker jag att du ska göra något åt din design. den är så tråkig, kanske lite mer blått för blått är en polisfärg för mig....
SvaraRaderaÅhh håller med Amanda!
SvaraRadera