Har märkt en sak jag inte tycker om.
Jaf hade som mål att känna mig mer tränad än någonsin när jag sökte till polishögskolan. Satte upp målet både mentalt och kroppsligt. Hade en bild i huvudet hur jag ville att kroppen skulle se ut.
Måste säga att jag lyckades med det mentala. Jag har aldrig kännt mig så tränad som nu. Jag har en bra kondition och skyrkan finns. Jag känner mig stabil och har inga direkta skador längre.
Knät har jag inte kännt av på länge. Woohooo!
Det jag inte tycker om är att jag har gått ner så jävligt i vikt. Tappat 6kg sen i mitten av sommaren.
Jag har gått ner i fettmassa. Det visade sig i Body Age-testet jag gjorde. Det är väl det enda bra.
Det negativa är att det inte alls ser speciellt bra ut så jag misslyckades totalt med den kroppsliga bilden.
Det blev alldeles för mycket combat och löpning och för lite fokus på muskelbyggandet.
Jag vet att det är svårt att både bli av med fett och bygga muskler men jag trodde någonstans att det inte skulle vara några problem. Men fel hade jag! Otroligt fel!
Det största boven är nog maten. Jag tycker att jag äter och äter men tydligen inte tillräckligt med protein.
Protein = Dyrt! Och det är nog därför det blivit lite för lite med de.
Jag måste sätta igång med muskelbyggarträning nu men då kommer combaten bli lidande. Vill köra mycket för att lära mig allt innan jag ska filma ett helt pass. Sen får jag inte glömma bort löpträningen heller så jag når mitt mål på 7 minuter. Det har blivit dåligt men det nu när höftskadan kom, utbildningen och nu förkylningen.
Måste sätta igång så fort jag blir frisk. Kanske bara har en månad på mig.
När ska jag få tid att bygga upp kroppen? Vill att den ska vara het till Thailand i januari.
Fattar ni mitt problem? Eller mina problem.. Kör man olika pass olika dagar får man en bra träning men inga direkt resultat. Jag vill koncentrera mig på en sak och köra stenhårt. Det fungerar men tiden finns inte. Blä!
Jimmy, jag måste erkänna att jag upplevde det här inlägget som väldigt otäckt, och det säger jag i ALL välmening.
SvaraRaderaSom utomstående är det helt vansinnigt att först läsa orden "Måste säga att jag lyckades med det mentala. Jag har aldrig kännt mig så tränad som nu. Jag har en bra kondition och skyrkan finns. Jag känner mig stabil och har inga direkta skador längre.
Knät har jag inte kännt av på länge. Woohooo!" och sen läsa vidare och inse att du inte är nöjd ändå för att kroppen inte SER UT som du föreställt dig.
Förstår du vilken bedrift du gjort som tränat dig i så bra form? Förstår du vilken magnigfik kropp du har som KAN tränas upp till sån form? Förstår du vilken utopi det är för många människor att ha en sån kropp, styrka och kondition som du byggt upp? DU har ju lyckats med det! Det är grymt! Låt inte något kroppsligt ideal förta känslan av vad du faktiskt åstadkommit. Försök vara nöjd, för det bör du verkligen vara (du har ju blivit av med knäproblem dessutom!). Jag vet att det är skitsvårt att vara nöjd, herregud det är jag den första att erkänna!
Man lägger så himla mycket fokus på unga högstadiebrudar som påverkas av kändisideal. Alltid är det nåt som kan bli bättre; OM jag bara hade smalare lår/rakare näsa/bättre hy DÅ... Men det här är ju precis samma sak, unga gymkillar som påverkas av nåt sorts träningsideal, och det är precis lika allvarligt. För sen då, när du har den där mentalt föreställda drömkroppen, vad ska du göra då? Sätta dig ner nånstans och bara vara nöjd? Spegla dig dagarna i ända? Eller vad är det då som ska fixas? Vitare tänder? Annat sorts hår? Rakare tår? Du sitter förmodligen och fnissar nu, men jag menar faktiskt allvar. Vad är perfekt och hur fan vet man när man är nöjd? När finns det inte längre nåt att fixa?
Jag hoppas att du läste det här med en snäll-Sara röst, för det var med den rösten jag skrev...
Försök att ge dig själv en klapp på axeln, du har ju gjort nåt asbra! Och vad betyder den där perfekta kroppen egentligen, mer än att det SER bra ut? (Och då ska man komma ihåg att du ser ju inte så pjåkig ut nu heller!) Fokusera på det som ger nånting istället, som kan få ditt liv att bli längre och rikare, dvs. en kropp i bra form (och det har du ju, tada!)
Det handlar enbart om mål Sara. En sak har jag lärt mig om mig själv och det är att jag måste ha mål för att känna mig motiverad. Jag kommer ständigt att skapa nya mål att sträva efter. Jag är glad för det jag har, absolut. Men jag är inte nöjd. Troligtvis kommer jag aldrig bli riktigt nöjd men det gör ingenting. Jag trivs då :).
SvaraRaderaSen vet jag inte om det kommer bli tandblekning, lite större bröstmuskler eller fetare vader.
Jag kommer alltid att sträva efter mer.
Jo jag har förstått att det där med målbilder är din grej...:P
SvaraRaderaJag utgår ju förstås bara helt ifrån mig själv, och för MIG skulle det vara förödande att sätta upp mål som jag liksom inte kommer kunna lyckas med. Jag får bra självförtroende av att klara mina mål, oavsett hur små dom än är. Men som sagt, det är JAG. Om ditt sätt fungerar för DIG så ska du naturligtvis använda det :) Krams!