Gränser

Nu har jag vilat i två dagar! Rätt ofrivilligt måste jag säga men vila är alltid vila.
Kroppen rycker och sliter i mig och talar om för mig att det är dags att göra något. Något hårt och riktigt jobbigt!
Jag känner direkt i kroppen efter någon dag utan tränig att. Något som inte stämmer.
Jag saknar utmattningen och umgänget på gymmet. Väntan är nu över!

Kl. 17.00 börjar passet. Åker dit en 40 min innan, värmer upp och snackar lite skit som vanligt.
Sen! När passet börjar. Då flyttar vi gränsen för vad vi trodde var möjligt! The sky is the limit!
Hårdare och tuffare än någonsin!